Easy living

2013-08-30

Tags:

Patricia Urquiola överraskar med ständigt nya designidéer. Och som en av de mest lysande stjärnorna på den internationella designscenen är hon allt annat än förutsägbar.

– Jag har valt att arbeta med design därför att det handlar om fysiska ting som lockar till beröring, ting som befinner sig i dialog med människor. Jag tror inte på en design som alltid ska överraska och vara nyskapande. Vanliga människor gillar inte det. Som formgivare arbetar vi med bilder, som man möter helt plötsligt och blir nyfiken på, och så försvinner de, men de utgör ändå en del av en tradition, de skapar kontinuitet. Det är det som utgör designens gissel. Jag menar, i slutändan så är ju alla dessa stackars objekt kvar.

Det är inte lätt att få en syl i väder när man samtalar med Patricia. Hon stryker håret ur pannan, lägger huvudet på sned och pepprar alla intet ont anande med sina idéer. Hon är något av en vitaminspruta med mängder av idéer, och hon växlar till synes helt omedvetet mellan italienska, engelska och spanska. Men hon är allt annat än rörig, i alla sina möbler hänger de till synes olikartade ingredienserna samman i en sensuellt taktilt ytterst närvarande design. Här finns ingen ängslighet om vilka trender som gäller, det är hon själv som anger tonen och pekar på nya möjligheter. Och kanske är det också hennes intensiva närvaro som gör henne så framgångsrik bland de stora designföretagen?

– De kreativa yrkena blir allt viktigare, vi behövs för att ge en humanistisk dimension. Vi formgivare är oumbärliga samtalspartners oavsett om det gäller produkter eller tjänster. Man kan lätt gå i stå inne i ett företag, och då kan vi komma in utifrån och hitta nya lösningar, det är ju det vi är tränade för, att lösa oväntade problem.

Antibody kalejdoskopiskt dekorerad i filt, ull och läder, inspirerad av ett samtal om amning och antikroppar. Och lite längre bort finns hennes feta hängmatta i svart läder.

Patricia är något av en husdesigner hos de numer klassiska italienska designföretag B&B, Flos och Kartell. Och hon understryker att man måste trivas tillsammans, jobb är också nöje. Och frågan är om hon inte arbetar bäst tillsammans med väninnan Patrizia Moroso som hon en gång slog igenom hos. Morosos konstnärliga ledare förklarar det spanska yrvädrets framgångar med att Patricia saknar en klassisk designutbildning.

– I mitt tycke är Patricia Urquiola den sanna tronföljaren till en generation av stora italienska formgivare som Achille Castiglione och Vico Magistretti. Och hon är perfekt eftersom hon inte är född i designvärlden utan i arkitekturen. Hon har inte haft all den här respekten för de gamla mästarna, hon har kanske inte ens känt till dem? Hon skrev sitt exjobb för Castiglione och hon började jobba både hos honom och sedan hos Magistretti, och det är hon, en spanjorska, som har destillerat fram essensen i den italienska designen.

En spanjorska från baskiska Oviedo som den italienska designens framtidshopp. Uppvuxen i en värld full av kontraster och paradoxer, med en borgerlig traditionell familj som räknar sina rötter i barocken.

– Det är knappast någon begränsning, utan tvärtom något av en vägdanare. Men det är inte min inspiration. Man vet aldrig hur det man skapar kommer att användas, därför gör jag lite hur jag vill. Jag vill kunna leva med mina objekt även om jag tröttnar på dem. Det är lite som i filmbranschen, det gäller att vara personlig, övertygad, att du finner den rätta jämvikten mellan det här förädlade uttrycket, energin, kritiken och intelligensen. Om du gör det, då lyckas du.

Patricia Urquiola arbetar i samma radikala anda som sextio- och sjuttiotalets revoltörer Ettore Sottsass och Alessandro Mendini. Deras ifrågasättande upproriska designsyn låg fjärran tyska Bauhaus. I stället för en abstrakt avskalat ren design i Dieter Rams anda, som skulle bygga en ny värld med industrin som förebild, hade man människan som utgångspunkt.

– Det gäller att hitta sitt eget credo, och vi ska inte stirra oss blinda på datorer, de är bra arbetsinstrument men är inte allt. Jag menar, smartphones, iPads och allt, orkar vi bära med oss så mycket prylar? Jag tror vi behöver en annan typ av relation till de ting vi omger oss med, mer materiell och närvarande. Vi behöver inte komplicera allt så mycket: back to the roots! Easy living!

Och Mendini har gett henne lite nya idéer på sistone. Hans utställningar på Fabbrica del Vapore med mängder av både unga och äldre formgivare under de två senaste möbelmässorna har haft temat produktion i egen regi. I stället för att vänta på att bli upptäckta av de stora designföretagen söker man nya vägar i nätverkande och hantverksmässig egenproduktion. Patricia har inte deltagit, men hon gillar idéen att låta egna projekt hitta nya vägar i en slags mikroproduktion oavsett om det är med 3D-skrivare eller arbete med restprodukter från den industriella tillverkningen.

– Vår uppgift som designer blir mer och mer att förmedla kunskap och tolka vår samtid, och det är inte givet att vi alltid arbetar för designföretagen, visst kan vi tillverka själva också, i min nya studio ska vi också kunna tillverka små serier direkt för kunderna.

Och samtidigt tror hon att designföretagen måste vidga sina vyer för att klara sig undan krisen i Europa.

– Krisen gör att Europa måste satsa ännu mer på kvalitet, nu när kartan förändras och marknaderna i Sydamerika, Asien, Australien blir allt viktigare. Och jag tror också att vi behöver en mer diversifierad marknad, det finns plats för både lågpriskedjor och dyrare kvalitetsföretag där vi som européer kan satsa ännu mer. Det betyder att vi måste lyssna bättre, vara mer ödmjuka och samtidigt kreativa. Men det kräver att designföretagen vågar expandera och synas på ett nytt sätt.

Tatou för Flos är inspirerad av samurajers både lätta och starka brynjor.

Re-Trouvé för EMU 2008.


Fåtöljen Foliage för Kartell är byggd som ett grenverk med breda löv.


Notera de synliga sömmarna som ger struktur åt M.a.s.s.a.s. för Moroso

Jag hade kul som ett barn på min första resa i Norden. Idéen till Fjord fick jag på Arne Jacobsens hotell. Jag tänkte att nu får det vara nog med de här designikonerna. Jag menar, de utgör ju vårt kulturarv, men de tillhör en helt annan tid.

Kartell beställde en klassisk stol av Patricia Urquiola, och fick förstås något helt annat. Frilly är inspirerad av fibrerna i selleri, och det dekorativa inslaget fungerar också som konstruktiv lösning.


Faktaruta:
Patricia Urquiola föddes 1961 i Oviedo, Spanien. Hon påbörjade studierna i arkitektur i Madrid, och avslutade dem i Milano 1989. Därefter arbetade hon hos Achille Castiglioni, och assisterade honom på skolan såväl som på E.N.S.C.I i Paris. Hennes första möbler tillkom 1991 i samarbete med Vico Magistretti för de Padova, där hon också tog anställning. Hon drev en arkitekturstudio mellan 1993 och 1996 tillsammans med två vänner, därefter blev hon ansvarig manager hos Piero Lissoni, och år 2001 startade hon sin egen studio, också den i Milano.
www.patriciaurquiola.com