Tänt var det här!

Just nu händer massor på belysningsområdet. Här en kort sammanfattning av läget.

Det är inte bara för synens skull man knäpper på lyset numera. Nej, minst lika mycket gör man det för att synas; för att rummet ska få en viss bestämd karaktär. Eller för värmens; både den mentala och rent fysiska. Kunskapen om ljussättningens möjligheter har alltid funnits bland teaterfolk. Scenografer och ljussättare vet hur man får ett rum att bada i eftermiddagsljus, hur man får det att bli litet som en garderob eller stort som en balsal bara med ljusets hjälp. Inredarproffs har mycket att lära från teatern. Ännu mer nu när möjligheterna att experimentera finns på ett helt annat sätt än tidigare. Med klassiska glödlampor eller gamla lysrör gick det knappast att dölja själva ljuskällan, tona ner ljusstyrkan eller variera ljusets karaktär.

Det är den tekniska utvecklingen inom belysningsområdet som möjliggjort ett friare förhållningssätt till hur och var lamporna eller ljusslingorna kan placeras, men också till hur de kan se ut. Det pågår ett omfattande utvecklings- och forskningsarbete på de tekniskt världsledande belysningsföretagen Philips och Osram.  Där skapas själva förutsättningen för designen av de enskilda armaturerna. Belysningsbranschen har under många år försökt få arkitekter och inredare att använda ljus lika bekymmersfritt som – och i konkurrens med – färgsättning och inredningsmaterial. Och den har snudd på lyckats.


Även om energieffektiviseringen har varit stor de senaste åren (lågenergilampor och T5 -lysrör har sänkt energiuttaget per armatur) så betyder klimatdebatten ännu högre krav på energisparande inom belysningsområdet; ytterligare utmaningar för branschen som helhet framöver alltså. Vad är det då som händer just nu? Utvecklingen går i några olika riktningar. Man talar om integrerat ljus, vilket betyder lysande nischer, hål, slitsar eller pelare som lyser i stället för att belysas. Som Ingo Maurers takarmatur ”Schlitz Up”– snittet i taket påminner om konstnären Lucio Fontanas uppskurna oljemålningar.

Och ”Dulcinea”, design Mimmo Paladino – en 2 meter hög figur, lik en man i kaftan. Eller ”Cadmo vetro”, design Karim Rashid för Artemide, gjord av stål och munblåst glas. Den tillhör samtidigt en annan trend, kombinationsarmaturerna, eftersom den försetts både med halogen och lågenergilampa. Ibland kombineras halogen med lysrör i en och samma produkt. Ibland halogen och LED (ljusemitterande dioder eller lysdioder) som i Fabbians ”Riccio”, ritad av DesignZagato. När det gäller att få fram mer energieffektiva lampor används moderna lysrör, energilampor, små urladdningslampor typ metallhalogen och inte minst LED som blivit allt vanligare både inom privat och offentlig miljö.

LED-tekniken medger små dimensioner, är energisnål, har lång livslängd, avger knappast någon värme men levererar ändå mycket ljus. Att värmekällan håller sig sval betyder också att man kan tillverka i värmekänsliga material, väva in lampor i textilier och kombinera med olika plaster. När det gäller själva designen finns också flera tendenser; mot mer skulpturala former men också mot allt mindre dimensioner – alla varianter med de nya tekniska möjligheterna som grund. Det mer avskalade hittar vi framför allt på kontorssidan. Här finns en rad exempel på maximal rörlighet i kombination med ett minimum av material och sparsmakade formuttryck.

När det gäller övrig armatur (bordslampor och takpendlar) är det ibland lekfullhet som gäller (”Leti”, design Matteo Ragni), ibland överraskningen (Flos ”Skygarden”, design Marcel Wanders), ibland det mer spektakulära (”Wagashi”, design Luca Nichetto och Massimo Gardone, producent Foscarini) eller det mer humoristiska (”Nebula”, design Joris Laarman, producent Flos och ”Cluster Lamp”, design Joel Degermark för Moooi). Kul, kul och stimulerande på lampfronten just nu alltså!

Lotta Jonson